LÄNSRÄTTEN
I DALARNAS LÄN 2008-07-08
Mål nr Sida 1 (22)
688-08 E l Rotel 4
fK<>NKU�l; . 2008--07-1D
DOM
  Länsrättsnotarie Emma Roswall
SÖKANDE
Meddelad i Falun
   Peab Asfalt AB, 556098-8122 Margretetorpsvägen
260 92 Förslöv
Ombud: Johan K Nilsson c/o Peab AB
Box 808
169 28 Solna
MOTPART
Vägverket
781 87 Borlänge
Ombud: Annica Bengtsson c/o Juridik och upphandling Vägverket
781 87 Borlänge
SAKEN
   Överprövning enligt lagen (1992:1528) om offentlig upphandling, LOU
BAKGRUND OCH YRKANDE
Vägverket genomför en öppen upphandling avseende underhållsbelägg­ ningar varm massabeläggning år 2008 inom region Mitt. Upphandlingen avser ett flertal delupphandlingar, s.k. beläggningsgrupper. I meddelande om tilldelningsbeslut den 26 februari 2008 tilldelades Skanska Sverige AB (nedan Skanska) gruppen Y2 samt NCC Roads AB (nedan NCC) grupperna Yl ochZ3.
Peab Asfalt AB (Peab) begär överprövning och yrkar att länsrätten i första hand skall upphäva Vägverkets tilldelningsbeslut samt besluta att utvärde­ ringen avseende Yl, Y2 och Z3 skall göras om utan beaktande av NCC:s och Skanskas sidoanbud för Yl och Z3 resp. Y2. I andra hand yrkar Peab att Vägverkets tilldelningsbeslut skall upphävas samt besluta att upphandling·"
  Dok.Id 49541
Postadress
Box 45
791 21 Falun
Besöksadress
Kullen 4
Telefon Telefax
023-484 00 023-484 80 E-post: lansrattenidalarna@dom.se
Expeditionstid
måndag - fredag 08:00-12:00 13:00-16·00
  I� :

LÄNSRÄTTEN
I DALARNAS LÄN
DOM
2008-07-08
Sida 2 688-08 E
 en avseende Yl, Y2 och Z3 skall göras om. Peab yrkar vidare att länsrätten håller muntlig förhandling samt syn av de aktuella vägsträckorna. Synen åberopas till styrkande av att vägarnas skick är sådant som Peab påstått samt, därmed, att det föreligger betydande bärighetsproblem och att det finns ett omfattande behov av förstärkningsåtgärder även på andra sträckor än på de begränsade sträckor för vilka sådana åtgärder föreslaivits i för­ frågningsunderlaget.
Upphandlingsföreskrifterna
I det förfrågningsunderlag som Vägverket tillhandahöll de presumtiva an­ budsgivarna ingick upphandlingsföreslaifter (nedan "UF").
I UF punkt UFB.31 angavs följande. "Anbud skall vara baserat på de mängder som anges i bifogade mängdfö1ieckningar" samt "Angivna mäng­ der i förfrågningsunderlaget skall vara prissatta i anbud". Av UF punkt UFB.312 framgick att anbudsgivare hade möjlighet att avge s.k. sidoanbud samt att det avseende sådana anbud skulle bifogas livslängdsberäkning mm. Av UF punkt UFB.522 framgick att beställaren skulle anta de anbud som var ekonomiskt mest fördelaktiga.
Mängdkontrakt
Entreprenaden avsåg s.k. mängdkontrakt. Ett s.k. mängdkontrakt tillkom­ mer genom att beställare i sitt förfrågningsunderlag tillhandahåller icke prissatta mängdförteckningar i vilka anges vissa mängder av olika enheter (styck, meter, kvadratmeter, ton etc.) av arbeten. Före avlämnandet av an•· budet kalkylerar därefter anbudsgivarna kostnaderna för att utföra de olika enheternas arbete och prissätter arbetet ifråga. Till anbudet bifogas därefter en s.k. prissatt mängdförteckning, dvs. den icke prissatta mängdförteck­ ningen kompletterad med de priser som anbudsgivaren begär för att utföra de i mängdförteckningen angivna arbetena. Priserna i den prissatta mängd­ fö1ieckningen utgör s.k. a-pris. Om samtliga enheters arbete multipliceras med respektive a-pris och därefter summeras erhålls anbudssumman. An­ budssumman är alltså summan av olika delposter som består av mängder
multiplicerat med a-pris.
  
LÄNSRÄTTEN DOM
I DALARNAS LÄN 2008-07-08
För både Yl och Y2 ingick icke prissatta mängdförteckningar i förfråg­ ningsunderlaget.
Entreprenadkontrakt
I förelägget till entreprenadkontrakt som ingick i förfrågningsunderlaget angavs att det i projektet Y2 var ett krav att kvalitetsvärdering skulle ske med s.k. DOR-mätning.
NCC:s anbud
Avseende Yl erbjöd NCC såsom sidoanbud 1 att "På objekt El4-1 29.600 m2, El4-2 och Väg 331 i stället för 80 ABS 11 utföra 40 VIACOGRIP". Er�judandet innebar att NCC bytte ut vissa arbeten i mängdförteckningen mot andra typer av arbeten. Sidoanbudet blev därmed 2.100.000 kr billigare än NCC:s huvudanbud. NCC har i sitt sidoanbud avseende Yl bytt ut i mängdförteckningen föreskrivet arbete avseende beläggning med 80 ABS 11 mot arbete med en helt annan beläggningstyp. NCC har således, med ändring av förutsättningarna som angavs i förfrågningsunderlaget, skapat sig gynnsammare förutsättningarna än de som föreskrevs i förfrågningsun­ derlaget genom att byta ut ett i mängdförteckningen föreskrivet arbete. NCC:s sidoanbud uppfyller därmed inte skall-krav i förfrågningsunderlaget
och borde följaktligen inte ha beaktats vid utvärderingen. I och med att Vägverket - trots att det i förfrågningsunderlaget angavs att anbud skulle vara baserade på mängder som angavs i mängdförteclmingarna - upptog NCC:s anbud till prövning agerade Vägverket i strid med såväl LOU som de grundläggande EG-rättsliga principerna om förutsebarhet, likabehand­ ling och transparens samt den huvudprincip bakom LOU som innebär att de anbud som inte uppfyller obligatoriska krav inte skall beaktas vid utvärde­ nngen.
Skanskas anbud
Avseende Y2 erbjöd Skanska såsom sidoanbud att ersätta vissa arbeten i mängdförteclmingen med andra arbeten. Utbytena avsåg bl.a. att 215.300 m2 80 ABS 11 som ersattes med en lika stor mängd TSK 16 kk. Sidoanbu­ det blev därmed flera miljoner kronor billigare än huvudanbudet. Skanska
Sida 3 688-08 E
   
LÄNSRÄTTEN DOM
I DALARNAS LÄN 2008-07-08
har i sitt sidoanbud avseende Y2 bytt ut i mängdfö1ieckningen föreskrivet arbete avseende 80 ABS 11 mot arbete med en helt annan beläggningstyp. Skanska har således, med ändring av förutsättningarna som angavs i för­ frågningsunderlaget, skapat sig gynnsammare förutsättningarna än de som föreskrevs i förfrågningsunderlaget genom att dels byta ut ett i mängd­ förteckningen föreskrivet arbete, dels bortse från ett skall-krav avseende kvalitetsvärdering. Skanskas sidoanbud uppfyller därmed inte skall-krav i förfrågningsunderlaget och borde följaktligen inte ha beaktats vid utvärde­ ringen. I och med att Vägverket, trots att det i förfrågningsunderlaget an­ gavs att anbud skulle vara baserade på mängder som angavs i mängdför­
teckningarna samt att DOR-mätning skulle ske, upptog Skanskas anbud till prövning agerade Vägverket i strid med såväl lagen om offentlig upphand­ ling kap 1 § 4 som de grundläggande EG-rättsliga principerna om förutse­ barhet, likabehandling och transparens samt den huvudprincip bakom LOU som innebär att de anbud som inte uppfyller obligatoriska krav inte skall beaktas vid utvärderingen.
Skaderekvisitet mm
Vägverket bedömde Peabs anbud som det näst mest ekonomiskt fördelakti.. ga avseende Yl, Y2 och Z3. Om Vägverket hade agerat i enlighet med LOU skulle Peab ha tilldelats Yl, Y 2 och Z3. Peab har således lidit skada till följd av Vägverkets ovan beskrivna agerande. I vart fall innebär agerandet risk för sådan skada.
Likvärdighet mm
Enligt LOU kap 1 § 23 b får en upphandlande enhet som skall anta det eko­ nomiskt mest fördelaktiga anbudet även pröva anbud som innehållet ett alternativt utförande, om det uppfyller minikrav som enheten ställt upp. Peab önskar därför framhålla att nu aktuella arbeten i NCC:s och Skanskas sidoanbud inte är likvärdiga med de arbeten som föreskrivits i resp. mängd­ förteclming. Vad NCC och Skanska gjort är i princip att föreslå en belägg­ ning som är mycket tunnare än den föreskrivna. Detta medför naturligtvis att mängden arbete minskar samt att såväl pris som kvalite �junker. Förfa-
Sida 4 688-08 E
    
LÄNSRÄTTEN DOM
I DALARNAS LÄN 2008-07-08
randet kan närmast jämföras med situationen då en upphandlande enhet begär in pris på ett tiovåningshus samt därefter tilldelar entreprenaden en anbudsgivare som lämnat ett "billigt" sidoanbud avseende ett hus som har hälften så många våningar som det i förfrågningsunderlaget beskrivna hu­ set. Förfarandet var inte förutsebart. Till detta kommer att inget av sidoan­ buden uppfyller de minikrav som framgår av förfrågningsunderlagets mängdfö1ieckningar.
Länsrätten har den 10 mars 2008 beslutat att upphandlingen avseende grup­ perna Y l , Y2 och Z3 inte får avslutas innan något annat har förordnats.
Vägverket har i yttrande angivit sin inställning enligt följande. Vägverket bestrider Peabs yrkanden samt yrkar att länsrättens interimistiska beslut snarast upphävs. Till stöd för sin talan anför Vägverket i huvudsak följande. En avgörande fråga i målet är om Skanskas och NCC:s s k sidoanbud upp­ fyller laaven i förfrågningsunderlaget. Vägverkets uppfattning är att de an­ tagna anbuden uppfyller ställda laav.
Anbudsprövningen
Vägsträckorna som ingår i beläggningsgrupperna Yl och Y2 är slitna med spår, ojämnheter och lokala stensläpp i ytan. Vägverket har i upphandlingen föreskrivit en standardlösning för att förnya slitlagret. De aktuella vägarna har inte något problem med bärigheten. I anbuden från både NCC och Skanska erbjuds lösningar som väl svarar upp mot förväntad livslängd och hållbarhet jämfört med standardlösningen. Den standardlösning som be­ skrivs i förfrågningsunderlaget innebär att cirka 35 mm av den gamla be­ läggningen fräses bort och återläggs med lika mycket, d v s cirka 35 mm ny beläggning. NCC:s och Skanskas anbud erbjuder bortfräsning av cirka 20 mm gammal beläggning och återläggning av lika mycket, d v s cirka 20 mm, ny beläggning, s k tunnskiktsbeläggning (TSK). Det totala bundna lagret beläggning efter åtgärd blir detsamma som med standardlösningen varför ingen skillnad i bärighet blir följden. NCC:s förslag med s k Viaco-
Sida 5 688-08 E
   
LÄNSRÄTTEN DOM
I DALARNAS LÄN 2008-07-08
grip är en av NCC framtagen variant av TSK. Det översta lagret beläggning skall motstå nötning från trafiken, skydda underliggande lager i vägkroppen från vatten samt, på vägar med dålig bärighet, ge ett visst tillskott till vä­ gens bärförmåga. Skillnaderna mellan en vanlig massabeläggning typ ABS (asfaltbetong stemik), d v s Vägverkets standardlösning, och en TSK kan beskrivas på följande sätt. En vanlig massabeläggning utförs genom att man lägger ett 30-40 mm �jockt lager asfaltmassa. För att få det att fästa mot underlaget utförs en s k klistring med ett tunt lager emulsion om cirka 0,3 kg/m2. En TSK utförs så att man sprider ett tjockare lager bindemedel, en polymermodifierad emulsion, om 1,0 och 1,5 kg/m2. Ovanpå detta läggs direkt en asfaltmassa med en temperatur om cirka 160° C. Temperaturen är ungefär densamma som vid läggning av en vanlig massabeläggning, men den stora mängden bindemedel vid TSK får bindemedlet att "koka ända upp" till ytan och gå in i håligheterna i massan. Det �jocka bindemedelslag­ ret som läggs med en TSK har visat sig på ett bra sätt hindra vatten från att komma in i beläggningslagren, vilket kan göra den mer motståndskraftig än en vanlig massabeläggning. I ATB Väg ("Allmän teknisk beskrivning för vägkonstruktion"), finns beskrivet vilka beläggningstyper som är lämpliga
vid olika trafikmängder. Där anges ABS och TSK på samma rad, d v s att de har samma tillämplighet. Enligt ATB Väg är TSK således ett likvärdigt alternativ på vägar utan bärighetsproblem. Under tabellen anges att "Slitla­ gertyp av tunnskiktsbeläggningar (TSK) används på vägar med god bärig­ het". En TSK är därför fullt utbytbar mot en ABS på sådana vägar som är föremål för denna överprövning och kan dessutom i vissa fall ge ett bättre resultat. NCC och Skanska har med sina anbud bifogat tekniska beskriv­ ningar där de erbjudna lösningarna beskrivs. De beräkningar som redovisas i beskrivningarna visar på likvärdigt eller bättre resultat avseende flera vik­ tiga egenskaper, t ex livslängd och spårtillväxt. Beräkningarna bygger på Statens väg- och transportforskningsinstituts (VTI) slitagemodell. Vägver­ ket har kontrollerat beräkningarna och kommit fram till att de stämmer. NCC:s respektive Skanskas offererade lösningar är därför fullt utbytbara
Sida 6 688-08 E
  
LÄNSRÄTTEN DOM
I DALARNAS LÄN 2008-07-08
mot Vägverkets föreskrivna standardlösning. Vägverket har därför inte rätt att förkasta anbuden.
Skallkrav
Vägverket har i förfrågningsunderlaget föreskrivit vilka mängder som skall användas för angiven standardlösning. Med antagna likvärdiga lösningar blir mängderna givetvis annorlunda. Vägverket har inte heller bortsett från eti skallkrav avseende kvalitetsvärdering. Enligt förfrågningsunderlaget förutsätts DOR-mätning ske i två objekt som ingår i beläggningsgrupp Y2. DOR (Density on run) är en metod för att kvalitetsvärdera massabelägg­ ningar med en �jocklek större än 30 mm. Metoden innebär att vissa krav i AMA/ATB Väg utgår. AMA är förkortningen för "Allmän material- och arbetsbesk.rivning" som är av byggsektom gemensamt överenskomna och allmänt accepterade krav på material och utförande för bygg-, anläggnings­ och installationsarbeten. På beläggningar som är tunnare än 30 mm ersätts DOR-mätning med provning avsedd för tunnskiktsbeläggning enligt AMA. Att en godkänd likvärdig lösning antas innebär inte att den upphandlande myndigheten b01iser från skalllaav, utan att den likvärdiga lösningen upp­
fyller kraven på ett likvärdigt sätt.
Likvärdig lösning
Både anbudsgivare och upphandlande myndighet har enligt gällande rätt att räkna med att anbud lämnas som föreslår likvärdiga lösningar. Myndighe­ ten kan inte neka till att pröva ett sådant anbud. Det är självfallet så att var­ ken myndigheten eller anbudsgivare kan förutse huruvida någon likvärdig lösning kommer att offereras eller vilka lösningar en anbudsgivare i så fall kan se som möjliga. Eftersom det är fråga om likvärdighet, d v s att ställda krav faktiskt uppfylls men på likvärdigt sätt, medför antagande av kontrol­ lerad och godkänd likvärdig lösning däremot inte något brott mot transpa­ rensprincipen. Det kan tilläggas att inte endast en, utan två, anbudsgivare har utifrån de förhållanden som gäller för de vägar som är föremål för den­ na överprövning sett tunnskiktsbeläggning som en likvärdig lösning. Av
detta följer att Skanska och NCC offererat likvärdiga lösningar och i sina
Sida 7 688-08 E
   
LÄNSRÄTTEN DOM
I DALARNAS LÄN 2008-07-08
anbud visat detta på lämpligt sätt och på ett sådant sätt som Vägverket anser vara tillfredsställande. Skanskas och NCC:s lösningar är fullt utbytbara mot av Vägverket föreslaiven standardlösning.
Peab har i yttrande tillagt bl.a. följande. Med "teknisk specifikation" i arti­ kel 23 punkt 4 i upphandlingsdirektivet för den klassiska sektorn avses, enligt bilaga VI till direktivet, föreskrifter med angivande av de egenskaper som laävs av ett material, en produkt eller en vara för att den skall kunna beskrivas på ett sådant sätt att den lämpar sig för den upphandlande enhe­ tens planerade användning. Det finns i föreliggande upphandling inga såda­ na krav enligt en angiven teknisk specifikation som avses i artikel 23 punkt 4 i upphandlingsdirektivet för den klassiska sektorn. Inte heller finns det sådana laav avseende prestanda eller funktion som avses i artikel 23 punkt 5. Förutsättningar för att bedöma frågan om likvärdighet saknas således. De av Skanska och NCC föreslagna tekniska lösningarna är inte likvärdiga med den av Vägverket föreskrivna tekniska lösningen. Skanskas och NCC.s lös­ ningar är inte ens möjliga att använda.
Anbudsprövningen
Att vägarna som ingår i Yl och Y2 är slitna med spår, ojämnheter och loka­ la stensläpp i ytan är riktigt, men en underdrift. Även påståendet att Väg­ verket i upphandlingen har föreskrivit en standardlösning är korrekt. Påstå­ endet att de aktuella vägarna inte har något problem med bärigheten är di­ rekt felaktigt. Detsamma gäller påståendet att det i sidoanbuden från NCC och Skanska erbjudits lösningar som väl svarar upp mot förväntad livslängd och hållbarhet jämfört med standardlösningen. Vägverkets beskrivning av standardlösningen som föreskrivs i förfrågningsunderlaget är korrekt. På­ ståendet att NCC:s och Skanskas sidoanbud er�juder bortfräsning av cirka 20 mm gammal beläggning är felaktigt. Det framgår varken av Skanskas eller NCC.s sidoanbud att bortfräsningen skall minskas i jämförelse med de 30-35 mm som föreskrivits i förfrågningsunderlaget. Påståendet att de båda sidoanbuden erbjuder återläggning av 20 mm ny beläggning är inte riktigt.
Sida 8 688-08 E
   
LÄNSRÄTTEN DOM
I DALARNAS LÄN 2008-07-08
Påståendet är dock korrekt vad gäller Skanskas anbud. Men NCC:s anbud innebär bara en återläggning om 16 mm. Påståendet att det totala bundna lagret beläggning efter åtgärd blir detsamma som med den föreslaivna stan­ dardlösningen varför ingen skillnad i bärighet blir följden är felaktigt. Ef­ tersom det föreskrivna utförandet innebär att ny beläggning om 32 mm ska påföras innebär Skanskas och NCC:s sidoanbud att beläggningens tjocklek minskar med 12 mm resp. 16 mm. För va�je millimeter som beläggningens tjocklek minskar blir bärigheten sämre. Påståendet att NCC:s anbud med s.k. Viacogrip är en av NCC framtagen variant av tunnskiktsbeläggning är felaktigt. Det bör noteras även s.k. tunnskiktsbeläggning är en standardlös­ ning för Vägverket (vilket bl.a. framgår av att denna lösning redovisas i Vägverkets ATB-väg). Vidare bör noteras att NCC:s sidoanbud inte avser en s.k. tunnskiktsbeläggning. För att en beläggning skall betraktas som en tunnskiktsbeläggning laävs, såsom Vägverket angivit i sin inlaga, att ett tjockare lager bindemedel om 1,0 - 1,5 kg/ m2 efter bortfräsningen sprids på den gamla beläggningen. NCC:s metod innefattar endast att bindemedel om 0,4 - 0,6 kg/m2 sprids ut på den gamla beläggningen samt därmed bl.a. att vidhäftningen mot den gamla ytan blir sämre och att vattengenomträng­ ligheten stö1Te än med en tunnskiktsbeläggning. Att ABS och tunnskiktsbe­ läggningar anges på "samma rad" i det vägverksdokument som benämns ATB Väg i1mebär naturligtvis inte att de är likvärdiga på vägar utan bärig­ hetsproblem. Vägverket har tidigare inte bedömt dessa beläggningstyper som likvärdiga annat än i fall då beläggningarna haft samma �jocklek, se
t.ex. bifogat "Godkännande av likvärdig produkt". På nu aktuella vägar finns dessutom stora bärighetsproblem. Det är riktigt att NCC och Skanska har beslaivit sina tekniska lösningar. Det är felaktigt att Skanska och NCC har redovisat beräkningar som visar på likvärdigt eller bättre resultat avse­ ende flera viktiga egenskaper. Både NCC:s och Skanskas beräkningar avser endast slitlagret, dvs. slitaget, och alltså inte t.ex. bärighet, elasticiteten i det nya lagret, utmattning m.m. Både Skanskas och NCC:s sidoanbud bygger dessutom på förutsättningar som inte är för handen vad gäller nu aktuella
Sida 9 688-08 E
  
LÄNSRÄTTEN DOM
I DALARNAS LÄN 2008-07-08
vägar. Lösningarna i sidoanbuden är inte "fullt utbytbara". De är inte ens användbara. Om NCC och Skanska fräser b01i 30-35 mm minskar belägg­ ningens totala tjocklek och bärigheten blir sämre. Om NCC och Skanska, såsom Vägverket synes förutsätta, endast fräser b01i 20 mm kommer vägar­ na att få en mycket dålig kvalite.
Skall-krav
I UF punkt UFB.31 angavs att "Anbud skall vara baserat på de mängder som anges i bifogade mängdförteclmingar" samt "Angivna mängder i för­ frågningsunderlaget skall vara prissatta i anbud". I det förelägg till entre­ prenadkontrakt som ingick i förfrågningsunderlaget angavs att det i projek­ tet Y2 var ett krav att kvalitetsvärdering skulle ske med s.k. DOR-mätning.
Skall-krav får inte frångås varken i huvudanbud eller sidoanbud. Skanskas sidoanbud för Y2 uppfyller inte något av de ovan redovisade skallkraven. NCC:s sidoanbud uppfyller inte de under a) redovisade skall-kraven. För tydlighets skull får klargöras att förfrågningsunderlaget inte i1mehåller nå­ gon föreskrift om att DOR-mätning kan eller skall ersättas av någon annan form av mätning eller provning. I föreliggande upphandling finns skall-krav enligt vilka anbud skall vara baserade på mängder i mängdfö1ieckningen mm. Detta krav är inte uppfyllt såvitt avser nu aktuella sidoanbud. Även om kravet skulle ha varit uppfyllt hade inte principerna om likabehandling och transparens kunnat uppfyllas om sidoanbud av nu aktuellt slag togs upp till prövning. Skälet är att det i förfrågningsunderlaget saknas information om vilka krav som gäller för prövningen av likvärdighet. För att öppna möjlig­ heten till sidoanbud vad gäller alternativa utföranden av nu aktuellt slag hade således, utöver att kravet på att anbud skall vara baserade på mängder i mängdförteclmingen mm fått tas bort, krävts att Vägverket i förfrågnings­ underlaget noggrant specificerade funktionskrav med hänsyn till t.ex. bä­ righet, hållbarhet, underhåll, �jälbeständighet mm eller gjorde i direktivet föreskrivna hänvisningar till tekniska specifikationer. Det ter sig som givet
att en upphandlande enhets bedömning måste ske på objektiva grunder, att enheten måste kunna redovisa hur bedömningen gått till och, i vart fall,
Sida 10 688-08 E

LÄNSRÄTTEN DOM
I DALARNAS LÄN 2008-07-08
göra sannolikt att bedömningen är korrekt. Något annat skulle vara i strid med gängse principer avseende bevisbördan och dess placering samt inne­ bära att rätten till överprövning blev helt illusorisk så snart överprövningar avser bedömningar som en upphandlande enhet har gjort. En myndighet som genomför så stora och betydelsefulla upphandlingar som Vägverket borde vidare ha rutiner för prövning av sidoanbud samt därmed föga pro­ blem med att i detalj ange hur dess bedömningar av sådana har gått till i ett enskilt ärende. Vägverket har i föreliggande mål endast påstått att det av NCC:s och Skanskas "tekniska beslaivningar" framgår att de erbjudna lös­ ningarna är likvärdiga samt att Vägverket utfört kontrollberäkningar. Detta kan rimligen inte vara tillräckligt för att det skall kunna anses att Skanska och NCC skall kunna anses ha visat på likvärdighet
Likvärdigheten
Både Skanskas och NCC:s sidoanbud bygger på förutsättningen att vägar­ nas skick är i avsevärt bättre skick än de faktiskt är. Lösningarna i sidoan­ buden är således inte ens användbara på de aktuella vägsträckorna. Om NCC och Skanska fräser bort 30-35 mm minskar beläggningens totala �jocklek och bärigheten blir än sämre än vad den redan är. I det fall att NCC och Skanska, såsom Vägverket synes förutsätta, endast fräser bort 20 mm kommer vägarna att få en mycket dålig kvalite. Till det ovanstående kom­ mer att vägarna redan nu har betydande bärighetsproblem samt att tunn­ skiktsbeläggningar, samt givetvis, NCC:s än sämre beläggningsvariant, är olämpliga att använda på vägar med bärighetsproblem. Tunnskiktsbelägg­ ningar skall endast användas på vägar med "god bärighet". Skälet till detta är bärighetsproblem medför att vägen trycks nedåt och ut mot kanterna
samt därmed att vägen blir svagare och att omfattningen av tjälsprickor, laackelering, sprickbildning och 11,julspår mm ökar.
Vägverket tillägger i yttrande bl.a. följande. Skanskas och NCC:s s k sido­ anbud uppfyller de grundläggande hav som ställs i förfrågningsunderlaget alternativt innehåller lösningar som i enlighet med artikel 23 punkt 4 i upp-
Sida 11 688-08 E
   
LÄNSRÄTTEN DOM
I DALARNAS LÄN 2008-07-08
handlingsdirektivet för klassiska sektorn, 2004/18/EG (härefter direktivet), är likvärdiga med de lösningar Vägverkets föreskrivit. Vägverket har ut­ tryckligen angivit i förfrågningsunderlaget att alternativa utföranden är till­ låtna. För sådant förhållande att några särskilda minimikrav inte angetts för sidoanbud, gäller de krav som angetts för s.k. huvudanbud även för sidoan­ bud. Ett sådant synsätt strider inte mot principerna om transparens och lika­ behandling och Peab kan inte anses lida skada av att Vägverket antar ett anbud som bedöms uppfylla de krav som verket ställt. För det fall länsrätten anser att Vägverket inte har haft rätt att pröva alternativa anbud enligt 1 kap. 23 b § 2 st. LOU, har verket ändå en skyldighet att pröva huruvida de lösningar som offereras i de s.k. sidoanbuden är likvärdiga med de lösning­ ar verket föreskrivit (för enkelhets skull kallas de aktuella anbuden fortsätt­ ningsvis för sidoanbud oavsett om de är att se som alternativa eller likvär­ diga).
Anbudsprövningen
Skanskas och NCC:s sidoanbud innebär som tidigare angivits att det slitla­ ger som Vägverket föreskrivit byts ut mot andra slitlagertyper. I Skanskas sidoanbud offereras en tunnskiktsbeläggning (TSK) och i NCC:s sidoanbud offereras en egen produkt som kan jämföras med TSK. Vägverket vidhåller att dessa anbudsgivares föreslagna lösningar är fullt utbytbara mot den standardlösning som verket föreskrivit då det inte finns några bärighetspro­ blem. Vad gäller Skanskas och NCC:s redovisade beräkningar så visar de likvärdiga eller bättre resultat enligt VTI:s slitagemodell avseende både
spårtillväxt och livslängd än i förfrågningsunderlaget efterfrågat slitlager, vilket är viktiga egenskaper. Peab anför att både NCC:s och Skanskas be­ räkningar avser endast slitlagret. Sidoanbuden avser just slitlager och be­ räkningarna är därför högst relevanta. Om entreprenören fräser bort 20 mm eller 16 mm gammal beläggning med beständighetsproblem och återlägger 20 min eller 16 mm ny beläggning, som är tät och inte släpper igenom vat­ ten, vilket gäller för båda sidoanbuden, innebär detta inte någon bärighets­ försämring. Överytan ligger kvar i samma nivå som tidigare.
Sida 12 688-08 E

LÄNSRÄTTEN DOM
I DALARNAS LÄN 2008-07-08
Skallkrav
Med den produkt och utförande som Vägverket föreslaivit i förfrågnings-­ underlaget, d.v.s. att vägarnas slitlager ska bytas ut mot en ABS­ beläggning, fö�jer vissa mängder material. Mängderna kan sägas vara själva definitionen av produkten och ska inte ses som självständiga skallkrav. En likvärdig produkt medför andra mängder, andra material etc. Om föreskriv­ na mängder för en föreskriven produkt inte skulle få ändras är anbudsgivare i praktiken förhindrade att offerera likvärdiga produkter. Ett sådant synsätt strider mot grundläggande upphandlingsregler som proportionalitetsprinci­ pen och att konkurrensen inte får begränsas. Detsamma kan anföras vad gäller förutsättningen att s.k. DOR-mätning ska användas vid kvalitetsvär­ dering. DOR-mätning kan inte användas vid kvalitetsvärdering av tunn­ skiktsbeläggning, men för sådan finns mät-/kontrollmetoder anpassade till beläggningstypen.
Principerna om likabehandling och transparens m m
Vägverket har i förfrågningsunderlaget tydligt angivit att anbud med alter­ nativt utförande får avges och vilka särskilda villkor för redovisning av så­ dana anbud som gäller. Vägverkets slutsats är att förfarandet inte kan anses strida mot principerna om transparens och likabehandling och Peab har därmed inte lidit eller riskerat lida någon skada. Det har inte någon relevans för överprövningen att Vägverket inte angett några särskilda minimikrav för prövning av alternativa utföranden. Även om länsrätten skulle anse att Vägverket inte haft rätt att beakta anbuden såsom alternativa anbud enligt LOU 1 kap 23 b §, gäller att verket inte har haft rätt att förkasta anbuden då de offererar fullt utbytbara produkter med det Vägverket föreskrivit.
Peab tillägger i yttrande bl.a. följande.
Kompletterande grund
Varken NCC:s eller Skanskas anbud tar höjd för de merkostnader som upp­ står för att justera underlaget innan arbetet med de alternativa beläggning­ arna utförs. Varken NCC:s eller Skanskas anbud beskriver hur justeringsåt-
Sida 13 688-08 E
   
LÄNSRÄTTEN DOM
I DALARNAS LÄN 2008-07-08
gärderna skall gå till eller omfattningen av dessa åtgärder. Inte heller redo­ visas, med undantag för att det av text framgår att tunnare beläggning samt viss mängd bitumen skall påföras, konstruktionsprinciper i text eller rit­ ningar. Anpassningar för att uppnå motsvarande bärighet som med det av Vägverket föreskrivna utförandet redovisas överhuvudtaget inte. Sidoanbu­ den uppfyller inte skall-kravet i UFB.312. Anbuden borde inte heller av detta skäl ha tagits upp till prövning.
Beständighet
Bristande beständighet kan yttra sig på många sätt. T.ex. som stenlossning, sprickbildning, spårbildning eller ojämnheter. D.v.s på samma sätt som vanlig trafikrelaterad nedbrytning. En bristande beständighet yttrar sig allt­ så som en acceleration av vägens nedbrytning. Med en vägs bärighet avses vägens förmåga att uppta tyngd/krafter. Bristande beständighet ger således sämre bärighet. På motsvarande sätt som bristande beständighet kan ge upphov till sprickor mm samt därmed till sämre bärighet, kan bristande bä­ righet ge upphov till sprickor mm. Peab önskar tillägga att det av Vägver­ kets egen inställning, dvs. att krav avseende huvudanbud gäller även för sidoanbud försåvitt inga minimikrav har angivits, följer att skallkraven i demia upphandling gäller även för sidoanbud. Att några minimikrav inte har angivits är tydligt och, såvitt Peab kan förstå, även medgivet av Väg­ verket. Vägverkets påstående om att likvärdighetsbedömningen i stället skall göras utifrån de "dokumenterade funktionella egenskaper" som finns hos den av Vägverket föreskrivna slitlagertypen 80 ABS 11 är uppenbarli­ gen i strid med upphandlingsdirektivet för den klassiska sektorn. Tunn­ skiktsbeläggningar är endast lämpliga i de fall vägarna har god bärighet. Nu aktuella vägar har dålig bärighet. Om en tunnskiktsbeläggning eller en så­ dan beläggning som NCC offererat utförs utan omfattande föregående ju­ steringsåtgärder blir resultatet sådant som Peab tidigare redovisat. För att kunna utföra en tunnskiktsbeläggning eller en sådan beläggning som NCC offererat med ett något så när bra resultat krävs således omfattande arbeten med att j ustera underlaget. Detta kommer innebära en stor tilläggskostnad
Sida 14 688-08 E

LÄNSRÄTTEN DOM
I DALARNAS LÄN 2008-07-08
för Vägverket. Till detta kommer att utförande enligt sidoanbuden, även om j usteringsåtgärder vidtas, inte kommer att medföra att vägens bärighet blir lika bra som med det av Vägverket föreskrivna utförandet. Skälet är fram­
förallt att sidoanbuden resulterar i en tunnare väglaopp än det utförande som Vägverket föreslaivit i förfrågningsunderlaget.
Sidoanbud
Vägverket har i förfrågningsunderlaget varken angivit vilka "dokumentera­ de funktionella egenskaper" som åsyftas eller vilka "bakomliggande krav på egenskaper, funktion och kvalitet" som avses. Om Vägverket hade gjort detta, så skulle det sannolikt ha varit möjligt att pröva frågan om likvärdig­ het, eftersom sådana redovisningar borde kunna ses som sådana minimikrav som skall uppställas enligt LOU kap 1 § 23 b) samt även uppfylla förutsätt­ ningarna för redovisning av minimilaav enligt upphandlingsdirektivet för den klassiska sektorn. Eftersom någon redovisning inte skett i förfrågnings­ underlaget är det dock höljt i dunkel vad Vägverket menar med "dokumen­
terade funktionella egenskaper" och "bakomliggande laav på egenskaper, funktion och kvalitet". Det kan konstateras att det saknas en specifikation samt att varken NCC eller Skanska ens gjort antagligt att deras produkter är likvärdiga. På de ytor som ska åtgärdas med sidoanbudens förslag finns ingen förstärkning angiven i förfrågningsunderlaget. För att förstå hur lite förstärkningsåtgärder som ingår enligt bilaga 6 och 7 till Peabs överklagan­ de kan nämnas att ett ton ABS 16 på en tio meter bred väg överslagsmässigt torde räcka till förstärkningsåtgärder av en vägsträcka på mellan 0,5 och 1,5 meter. Merkostnader för att åstadkomma ett underlag som det går att lägga tunnskiktsbeläggning på kommer således att Vägverket att få betala. Dessa merkostnader, vilka är svårbedömda men mycket väl kan komma att uppgå
till belopp som gör att sidoanbuden i slutändan blir dyrare än Peabs huvud­ anbud, har Vägverket överhuvudtaget inte bedömt eller beaktat vid sin ut­ värdering.
Sida 15 688-08 E
 
LÄNSRÄTTEN DOM
I DALARNAS LÄN 2008-07--08
Vägverket har i yttrande därefter tillagt bl.a. följande. Vägverket vill fö1iyd­ liga att Peab inte kan anses lida skada av att Vägverket antar ett (alternativt) anbud som uppfyller de krav som verket ställt (på huvudanbud). Det är där­ emot en annan fråga på vilket sätt skallkraven ska bedömas om det är fråga om alternativa anbud enligt 1 kap. 23 b § LOU. Vägverkets anser att en möjlighet är att ledning får dras av likvärdighetsinstitutet på det sättet att det måste bli fråga om en likvärdighetsbedömning där syftet med upphand­ lingen utgör grunden, d v s vilket behov hos beställaren har beställaren tänkt sig att upphandlingen ska infria? Syftet med Vägverkets upphandling framgår bl.a. av upphandlingsföreskriftema. Vägverket kan förtydliga att verket inte har uppställt några särskilda minimikrav som gäller specifikt för alternativa anbud.
Kompletterande grund
Sidoanbuden uppfyller kravet i UFB.312. Båda sidoanbuden har i tillräcklig grad beskrivit sina lösningar i text.
Bärighet och beständighet
För slitlagerbeläggningar med beständighetsproblem kan problemati­ ken/skadeförloppet beskrivas som att beläggningen börjar släppa sten, först enstaka stenar, därefter flera, och så småningom blir det s k potthål. Om skadan då inte åtgärdas växer hålen och det blir med tiden öppet ända ner till gruslagret. När vatten sedan kommer i gropen havererar så småningom konstruktionen och vi har fått en lokal skada med bärighetsproblem. Bristande beständighet leder således till bristande bärighet så småningom, om skadorna inte åtgärdas. Av detta följer att beständighet och bärighet i och för sig inte är motsatser, men om åtgärder sätts in i rätt tid behöver ett beständighetsproblem inte leda till ett bärighetsproblem. Vägverket har an­
fört att syftet med upphandlingen inte är bärighetsproblem utan beständig­ hetsproblem. Syftet med den aktuella upphandlingen är i första hand att genom justering/fräsning samt nytt slitlager åtgärda skador på vägarna. Bä­ righetsförstärkning är inte huvudsyftet med upphandlingen. De undantag där förstärkningsåtgärder på grund av bristande bärighet ska utföras, gäller
Sida 16 688-08 E
  
 LÄNSRÄTTEN DOM
I DALARNAS LÄN 2008-07-08
ol)jekten E14 Vsk 86 - Matfors, 90 Hundskolan - Rondellen Sollefteå samt 90 Lunde - Kramfors. För dessa objekt har ABS (bindlager av asfaltbetong) föreskrivits i förfrågningsunderlaget som förstärkning på de sträckor där bärighetstillskott behövs. Vägverket kan tillägga att en beläggning typ 80 ABS 11, som föreskrivits i aktuell upphandling, inte är det som skulle efter­ frågas om syftet med beläggningsåtgärderna vore bärighetstillskott. Om ökad bärighet varit syftet hade Vägverket istället föreskrivit en annan be­ läggningstyp.
Sidoanbud
Vägverkets ståndpunkt vad avser alternativa anbud är att för det fall bestäl­ laren inte har angett några särskilda minimikrav så gäller de krav som an­ getts för samtliga anbud. Vid bedömningen av hur bedömningen av om alternativa anbud uppfyller angivna skallkrav ska gå till får enligt Vägver­ kets mening ledning dras av likvärdighetsinstitutet på det sättet att det mås­ te, som anförts ovan, bli fråga om en likvärdighetsbedömning där syftet med upphandlingen utgör grunden. Vägverket vill poängtera att alternativa anbud och anbud med likvärdiga lösningar inte är samma sak och att pröv­ ningen av huruvida de nu aktuella sidoanbuden kan eller måste accepteras av Vägverket måste göras enligt de olika bestämmelserna var för sig. Be­ stämmelserna för alternativa anbud anges i 1 kap. 23 b § LOU (artikel 24) och bestämmelserna för anbud med likvärdiga lösningar anges i artikel 23 punk 4 i upphandlingsdirektivet. De krav som Peab ifrågasätter om NCC:s och Skanskas sidoanbud uppfyller gäller dels de mängder material Vägver­ ket angett för föreskriven lösning, d v s slitlagertypen 80 ABS 11, samt dels den kvalitetsvärdering som likaledes angetts för föreskriven lösning. Dessa krav gäller då föreskriven lösning används, men de har ingen självständig funktion. En annan lösning ger med nödvändighet andra mängder (och här
kvalitetsvärderingsmetod), eftersom föreskrivna mängder ger just den före­ skrivna lösningen. Mängderna kan sägas vara bestämda byggklossar som ihopsatta blir just den föreskrivna lösningen. "Byggklossarna" kan inte vara de samma om lösningen är en aiman. En amian fråga är huruvida lösningar-
Sida 17 688-08 E
 
LÄNSRÄTTEN DOM
I DALARNAS LÄN 2008-07-08
na kan anses vara likvärdiga. Enligt Vägverkets mening ska likvärdighets­ bedömningen enligt artikel 23 punkt 4 i direktivet göras utifrån funktion och egenskaper hos offererad likvärdig lösning jämfört med efterfrågad lösning. Utgångspunkten är syftet med upphandlingen och därmed tänkt användningsområde för kontraktsföremålet.
Peab tillägger därutöver bl.a. följande i yttrande.
Tekniska specifikationer
Om en upphandlande enhet avser tillåta användandet av beläggningstyper som har andra egenskaper och funktioner än de beläggningstyper som före­ slaivits i förfrågningsunderlaget, så måste givetvis enheten ange vilka egen­ skaper och funktioner som efterfrågas. Vägverket har varken utformat tek­ niska specifikationer i form av prestanda- eller funktionslaav eller några standarder etc. Det bör noteras att det fortfarande inte är begripligt på vilket sätt Vägverket anser sig ha hänvisat till standarder; såvida Vägverket anser att en hänvisning skett i större omfattning än genom föreslaiften att 80 ABS 11 skall användas.
Likvärdighet
Vägverkets påstående att Vägverket inte åsyftat något bärighetstillskott med föreslaiften om 80 ABS 11 är en efterhandskonstruktion. Det finns, som tidigare framgått, ingen annan anledning att föreskriva 80 ABS 11 (i stället för ett betydligt billigare utförande med tunnskiktsbeläggning) än att uppnå bättre bärighet. Detta borde vara ostridigt. Mot bakgrund av att Vägverket inte kunnat motivera sitt ursprungliga val av 80 ABS 11 samt torde det dock, även oaktat innehållet i de handböcker mm som Peab har åberopat, sakna betydelse att Vägverket inte medger att Peabs uppfattning är korrekt Sidoanbud skall beakta skador som finns då anbuden avges. Eftersom sido­ anbudet innebär att beläggningen blir tunnare kommer det att vara nödvän­ digt med avsevärt mer förstärkning om NCC:s sidoanbud antas. Kostnaden för denna förstärkning har Vägverket inte beaktat vid sin utvärdering av
sidoanbudet. I den mån förstärkning inte är nödvändig kommer ett utföran-
Sida 18 688-08 E
    
LÄNSRÄTTEN DOM
I DALARNAS LÄN 2008-07-08
de enligt NCC:s sidoanbud att medföra betydligt sämre bärighet än vad som hade uppnåtts med 80 ABS 11.
DOMSKÄL
Frågorna i målet
Vägverkets beslut att tilldela NCC och Skanska kontrakt är grundat på att NCC:s sidoanbud avseende grupperna Yl och Z3 respektive Skanskas si­ doanbud avseende gruppen Y2 haft lägst pris. Länsrätten har vid sin över­
prövning att ta ställning till följande frågor i målet.
1. Ger förfrågningsunderlaget utrymme för att pröva s.k. alternativa anbud? 2. Har Vägverket, med hänvisning till bestämmelserna om tekniska specifi­ kationer varit skyldigt att pröva likvärdiga anbud?
3. Har förfrågningsunderlaget i sådant fall varit tillräckligt tydligt i detta avseende? Slutligen;
4. För det fall Vägverket varit skyldig att pröva likvärdiga anbud, är de av NCC respektive Skanska lämnade sidoanbuden likvärdiga?
Lagtext
Av 1 kap. 4 § LOU följer att en upphandling skall göras med utnyt�jande av de konkurrensmöjligheter som finns och även i övrigt genomföras affärs­ mässigt. Anbudsgivare, anbudssökande och anbud skall behandlas utan ovidkommande hänsyn.
Enligt 1 kap. 23 b § LOU får den upphandlande enheten även pröva anbud som im1ehåller ett alternativt utförande, om den skall anta det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, och om det uppfyller de minimikrav som enhe­ ten ställt upp. Kraven skall ha angetts i förfrågningsunderlaget. Om enheten inte avser att pröva anbud som innehåller alternativa utföranden, skall den i annonsen upplysa om detta.
Sida 19 688-08 E
 
LÄNSRÄTTEN DOM
I DALARNAS LÄN 2008-07-08
Enligt 7 kap. 2 § första stycket LOU gäller att om den upphandlande enhe­ ten har brutit mot 1 kap. 4 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören lidit eller kan komma att lida skada, skall rätten besluta att upphandlingen skall göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse gjorts. Om det är fråga om en upphandling som avses i 4 kap., får rätten vid vite förbjuda den upphandlande enheten att fortsätta upphandlingen utan att avhjälpa bristerna.
Utredningen i målet
Av förfrågningsunderlaget framgår bl.a. följande, utöver vad som redo­ gjorts för under rubriken Bakgrund, ovan.
Har Vägverket haft rätt/skyldighet att beakta sidoanbudet?
Alternativt utförande
Inledningsvis är frågan om Vägverket haft rätt att pröva NCC:s och Skans­
kas s.k. sidoanbud såsom alternativa anbud enligt 1 kap. 23 b § LOU. Efter­ som Vägverket har angett att de ekonomiskt mest fördelaktiga anbuden ska antas samt att det i förfrågningsunderlaget anges att anbudsgivare har möj­ lighet att avge anbud som innehåller alternativt utförande är det möjligt att även pröva anbud som innehåller ett alternativt utförande. Vägverket har således haft rätt att pröva NCC:s respektive Skanskas anbud med stöd av denna bestämmelse.
Transparens ochförutsebarhet
Oavsett om förfrågningsunderlaget kan anses uppfylla gällande krav på hänvisning till tekniska specifikationer, anser länsrätten i vart fall att för­ frågningsunderlaget i detta avseende är så pass tydligt att det kan anses upp­ fylla gällande hav på transparens och förutsebarhet.
Sida 20 688-08 E
  
LÄNSRÄTTEN DOM
I DALARNAS LÄN 2008-07-08
Ar sidoanbuden likvärdiga?
Vägverket har ansett att de antagna anbuden är likvärdiga med de arbeten som efterfrågas i förfrågningsunderlaget. Då en upphandlande enhet skall pröva om ett anbud är att anse som likvärdigt med vad som efterfrågas, finns ett utrymme för bedömning. Det kan inte vara avsikten med bestäm­ melserna att myndighetens slutsatser nödvändigtvis skall ha stöd av obero­ ende vetenskapliga granskare. En sådan ordning är inte praktiskt genomför­ bar. Av bestämmelserna framgår i stället att det är tillräckligt att myndighe­ ten anser att anbudsgivaren på ett tillfredsställande sätt visat att anbudet är likvärdigt.
Paeb har anfört att NCC och Skanskas sidoanbud innebär att vissa arbeten i mängdförteckningen bytts ut mot andra typer av arbeten och att sidoanbu­ den därför blivit billigare än huvudanbuden. Lösningarna i NCC:s anbud och Skanskas anbud avser andra lösningar som inte är jämförbara mot det i förfrågningsunderlaget angivna 80 ABS 11. I och med att sidoanbud avse­ ende tunnskiktsbeläggning antagits avseende gruppen Y2 kommer inte nå­ gon kvalitetsmätning att kunna genomföras. I förfrågningsunderlaget anges att fräsdjupet ska vara 30-35 mm medan de antagna anbuden erbjuder ett
fräsdjup mellan 16-20 mm.
Vägverket har anfört att de sidoanbud som tillhandahållits av NCC och Skanska innebär likvärdiga lösningar med de i förfrågningsunderlaget an­ givna arbetena med 80 ABS 11. På de aktuella vägsträckorna finns inga bärighetsproblem. Det är snarare beständighetsproblem som drabbat de ak­ tuella sträckorna. För sidoanbuden ansvarar den part som tillhandahåller en teknisk lösning riktigheten av denna, vilket framgår av AB 04 1 kap. 6 § .
Utifrån utredningen i målet och särskilt med beaktande av vad som fram­ kommit om kvalitet och fräsdjup anser länsrätten att Vägverket inom ramen för denna process inte visat att NCC:s respektive Skanskas sidoanbud fram-
Sida 21 688-08 E
 
LÄNSRÄTTEN DOM
I DALARNAS LÄN 2008-07-08
stått som likvärdigt med den beläggning som efterfrågats av Vägverket i förfrågningsunderlaget. NCC:s och Skanskas sidoanbud borde därför inte ha antagits.
Länsrätten anser således att Vägverket antagit anbuden i strid med förfråg­ ningsunderlaget då sidoanbud antagits trots att de inte kan anses vara lik­ värdiga med vad som efterfrågats i förfrågningsunderlaget. I målet är ostri­ digt att Peabs anbud är de näst mest ekonomiska. Peab får till följd härav anses ha lidit eller riskerar att lida skada. Grund för att besluta om åtgärd enligt 7 kap. 2 § LOU föreligger således. Eftersom Vägverket antagit ett anbud som inte varit likvärdigt har en felaktig anbudsvärdering skett. Det bör därför föreskrivas att upphandlingen inte får avslutas förrän rättelse skett.
Med hänsyn till att länsrätten funnit att de antagna sidoanbuden inte är lik-· värdiga med de i förfrågningsunderlaget efterfrågade arbetena, anser läns­ rätten att det saknas skäl för länsrätten att bifalla Peabs yrkande om syn på ovan nämnda vägsträckor.
Vad beträffar övriga frågor i målet finner länsrätten att Vägverket inte brutit mot 1 kap. 4 § LOU och de principer som denna bestämmelse innefattar.
DOMSLUT
Länsrätten bifaller överklagandet och förordnar att upphandlingen avseende grupperna Y1, Y2 och Z3 inte får avslutas förrän rättelse skett i enlighet med vad som anförts under domskäl.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (Dv 3109/ l c).
Sida 22 688-08 E